midorifest

To view this animated banner you need to have Flash Player 9 or newer installed and JavaScript enabled. The banner maker software works online, so you don\’t have to download anything.

Målat

Solförmörkelse i hjärtat

Hur skall jag nånsin förstå honom som hade mig? Hur skall jag nånsin kunna förstå mig själv? Lyssnar på kärlekssånger o de handlar nästan jämt om honom.

Once upon a time I was falling in love
But now I’m only falling apart
There’s nothing I can do
A total eclipse of the heart.

Once upon a time there was light in my life
But now there’s only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart!

Livet går vidare …

Han som jag beundrade så, han som var mitt allt, har betett sig mer eller mindre som en åsna efter det att han släppte mig. Jag har bara blivit något besvärligt som han helst inte vill låtsas om alls.

Bara sättet han släppte mig på : kan man ringa och släppa sin tpe- slavinna på telefon? Det hade varit oförskämt även för en vanlig kärleksrelation *suck*

Nu är det tre månader sedan han slog bena av mig. Nej, jag står inte upprätt än men …

Han är ihop med tjejen han träffade i höstas några månader innan han släppte mig, tjejen som ”inte var hans typ” och ”absolut inte betydde något”.  Hon är ung och formbar, jag tycker synd om henne! Inte synd om hur hon har det nu (jag tycker min ex-herre är bra på att piska o knulla) utan synd om den förstörda trasa hon kommer och bli när inte hon heller räcker för honom. Han är redan igång och dejtar andra brudar med …

Sorry – det heter visst inte alls otrohet, det heter poly *skakar på huvudet*

Hur som helst sitter jag inte bara hemma och tycker synd om mig längre.

Imorgon är det Club Sade och det skall bli skönt att träffa vänner. clubsade.se

Andas… andas…

jag lever, väntar, hoppas…

Var det inte något alldeles för speciellt och fantastiskt för att grävas ner?

Mina vänner har varit ett underbart stöd fast jag inte ens orkat ut och träffa dom.  Men någon av de tyckte jag skulle spela svårtåtkomlig, ointresserad.

Nä, jag kan inte spela, det här handlar om sanningen, om mitt liv. Är jag som en öppen bok så – ställ dig då här och läs – det kanske är en romantisk thriller som slutar lyckligt?

Ifall jag hoppas förgäves har jag i alla orsak att sitta stilla (inte gråta mer), blunda – och dra djuuupt efter andan.

Men jag vågar inte tänka tanken att aldrig mer bli så här ljuvligt behandlat som på bilden (det är inte bara och svinga piskan ifall du trodde det) av just Honom – nej, jag väntar och hoppas – och lever vidare i väntan.

Slutet

Det visade sig att det var viktigt för Honom att få ha flera – att jag borde förstått från början vad Han menade med poly, att det inte bara handlade om att få piska andra på fest eller ha städslav hemma.

Men när Han kontaktade andra blev jag så enormt ledsen –  slavinneblod eller inte.  Så vi har bråkat (inte fysiskt) och jag har gråtit och det slutade med att Han bestämde att jag skall ta av hans slavinnearmband  ”men vi kan väl vara vänner”

Och som den svaga kvinna jag är har jag bönat o bett Honom att ta mig tillbaka – men kan jag hoppas på att få behålla Honom för mig? Antagligen inte.  Så just nu är det inte så mycket kvar för mig att leva för – om inte för och jäklas då!

Han verkar må rätt bra, dejtar andra undergivna töser o verkar mest orolig för att mina/våra vänner skulle vända Honom ryggen.

Nej jag vet inte – klart jag skall leva för mina barn och för mitt liv.

Ush, borde jag utfärda allmän varning för någon att kära ner sig i en dominant man som vill äga den andra? Nej,  det vore inte schysst, det finns lyckade bra exemplar i vår omgivning med. Sådana par som även vi tillhörde och som mina tidigare inlägg berättar om, men massor av kärlek och bra omhändertagande.

Det är kanske så att Han inte uppfattat det så att Han inte kan både äga sin partner och själv vara fri som en singel. Kan och kan – för mig blev det helt tokigt fel. Öppet förhållande hade vi aldrig ens talat om – däremot om Hans polyläggning.

Så det finns ingen lillaslavflickan mer – bara en desillusionerad besviken kvinna med krossade framtidsdrömmar. Om hon orkar finnas kvar.

Uppdatering efter några till dagar: jodå, det är tungt men det bara måste gå.

Sagan fortsätter…

Det är länge sedan jag skrivit här på bloggen. Men för er som är medlemmar på Darkside och/eller ABDL är det ingen nyhet att mitt speciella förhållande lever och mår bra – liksom jag gör. Det nya är nog att jag med tiden blivit friare och friare i mitt fångenskap. Aldrig har jag kunnat vara så mycket mig själv! Och det här har ingenting med traditionella könsroller att göra! Att jag är och vill vara slavinna och lillflicka till min Herre är helt enkelt en sexuel läggning – eller läggning, det handlar ju inte alls bara om sex.

Jag må vara fast men är friare än någonsin!

tiden går – kärleken består!

Nej, jag har inte gått och blivit vaniljare. Nej, vi har inte gjort slut. Herrens slavinna har bara varit upptagen med livet.

dagar blir till veckor blir till månader

Det mesta jag gör är att längta. Vänta. Längta. jag ställer in mig på dagen min Herre kommer och väntar säkert lika ivrigt som barn på julafton. Tänk om någon berättade för det lilla barnet att julen är framflyttad med några dagar. Bara några dagar …

Tålmodighet är ett dygd som jag får lära mig!

… och punktlighet, och …

Mycket att lära men jag har en utomordentlig Magister som lärare i vilket fall!

Väntar, längtar efter straffen…

Jag kan visst gråta!

Jag är världens lyckligaste kvinna!

Någonstans under min barndom lärde jag mig hålla tyst, ingen skulle höra mig gråta. Ibland kunde jag inte hjälpa tysta hulkningar, ibland rann tårarna, men mer och mer lärde jag mig att svälja gråten och vara stark utåt.

Men med min Herres kärlek har jag blivit trygg och hel igen – och en av dessa nätter grät jag och efteråt var jag som -hm – renad och läkt. Så nu vill jag bara klamra mig fast vid Honom.